7 maj, 2012
I fredags tog husse och jag en ”roadtrip” till djupa skogarna i Ångermanland – till Viätts kennel.
Där träffade vi Jessie som blivit återköpt till kenneln. Hon är 2,5 år och grundtränad i vallning. För övrigt är hon ett ”blankt kort”. Vi har henne på prov för att se om vi och hundarna kommer överens med henne och att hon verkar trivas hos oss i stan. Hon är ju uppvuxen på landet, på gård och har tillbringat tid i hundgård.
Första natten gick bara bra! Vi åkte direkt med henne ut till stugan – tänkte att hon får börja med några lugna dygn med oss innan vi åker in till stan.
Hon väckte oss vid 02,30 och ville ut – vilket är jättebra! Har man som hon delvis bott i hundgård så vet man aldrig om/hur dom säger till.
Hon varvade natten med att sova i Mias Biabädd och mellan mig och husse i sängen!
Inga problem för henne att fatta att sängen var tillåten plats hos oss! BC är ju snabblärda hundar!
Khi är inte överförtjust, hon håller sig på sin kant och är väldigt avvaktande och försiktig. Vi hoppas och tror att det ska gå över på några dagar. Gizmo han verkar inte ens märka att dom blivit flera!
Varför tog vi då en vuxen hund på prov istället för att köpa valp?
Ja – det finns ju både för och nackdelar. Vi har tidigare haft 3 hundar från valp och 3 vuxna omplaceringar så detta är inte direkt nå’t nytt för oss.
Vuxna/halvvuxna hundar har ju naturligtvis olika mycket bagage med sig. Bagage som både kan vara positivt och negativt och som man får jobba med olika mycket.
Sammantaget för de 3 tidigare omplaceringarna som vi haft
(Herman, Zorro och Mia) är ändå att dom törstade efter kärlek och upmärksamhet och det blev fina hundar av dom också.
Vi ville ha en hund till och det är så mycket som ska stämma när man ska köpa valp.
”Rätt föräldrar” , vettig uppfödare, rätt i tiden så att man kan vara ledig mm mm
Dessutom när man bestämt sig så skall det födas en massa valpar av ”rätt” könsfördelning så att man får köpa en valp av det kön man vill ha.
Och valparna ska vara friska och växa upp friska. Vi har ju haft vår beskärda del av inte-frisk valp och jag vill inte gärna gå igenom det en gång till!
Vi har tittat och kollat och pratat om en massa olika kullar, men inte hittat någon som passat in framför allt i tiden.
2 väldigt intressanta kullar levereras i slutet av augusti, men det funkar inte så bra med våra jobb att vara ledig i höst.
Då dök denna tjej upp som ett alternativ. Först reagerade jag spontant med att tänka nej – hon är för gammal och har kanske väldigt mycket negativt bagage.
Men efter att ha pratat med uppfödaren så började jag ändå fundera.
Hon blev återköpt till kenneln för ett antal månader sedan och där har hon fått landa, lugna ner sig, lära sig regler och grunderna i vallning.
Jess är en glad, lättlärd, trevlig och social tjej. FULL i spring men lyssnar när man säger till henne. Funkade bra med alla hundar på kenneln och är ingen aggressiv hund.
Och hon har A-höfter!
Jag kommer att börja med att kolla vilka kunskaper hon har och sedan påbörja lydnadsgrundträningen. Jag ska kolla hennes spår-, föremåls- och kampintresse för att se om vi har nå’t att bygga på. Vi måste se om hon är skottfast och tål olika miljöer.
Agilityn får vänta eftersom hon fortfarande snarare måste dämpas än dras upp!
Och så fort Khis uppfödare tar hem får så ska hon få fortsätta sin vallning. Frågan är bara om det blir jag eller husse som ska valla med henne?
Husse konstaterade idag att det nog är ödet som fört Jess till oss – hon är inte bara lik Mia till utseendet – mycket i hennes sätt är väldigt likt Mia! Men mest Mias bra sidor! Skillnaden är att Jess LYSSNAR och faktiskt kan lugna ner sig – det lyckades aldrig Mia med!































































